Många av de hostmediciner som i dag finns på marknaden godkändes för länge sedan, det äldsta redan 1935. De medicinska underlagen, som visar att preparaten har effekt och som i dag krävs av alla läkemedel som ska registreras, lyser med sin frånvaro. De finns helt enkelt inte.
Cocillana etyfin fanns i vårt hem och jag använde det ofta när jag hade hosta på kvällen. (Man sover ju så gott också, hehe...) Några timmar framför min iPhone ändrade dock min syn på hostmedicin helt och hållet, och jag har inte använt någon form av läkemedel mot hosta sen denna dag. Det enda jag använder är honung! Honung fungerar verkligen och är ju verkligen helt ofarligt dessutom (förutom till barn under 1 år, de får inte äta honung som kan innehålla botulismbakteriesporer som spädbarn inte kan oskadliggöra).
När nu min dotter ofta drabbas av hosta, så får man ju som förälder tillgång till ett stort apotek så fort man besöker vårdinrättningar av olika slag. Cocillana får man inte ge till små barn, men misströsta icke för det, ni hostmedicinstörstande föräldrar! Det finns en mängd olika preparat som vi föräldrar får utskrivna till våra barn, oavsett om vi frågar efter dem eller inte tyvärr. Jag var såklart tvungen att utöka mitt googlande till en mängd nya preparat för att kunna förbli så upplyst som jag föredrar att vara när det gäller mitt barn. Jag blev så glad när bästa sidan barnakuten låg långt före mig och redan hade sammanställt en lista över de vanligaste hostmedicinerna och deras (bi)effekter. Hela inlägget finns här, jag hoppas det är ok att jag dessutom citerar doktor Cecilia nedan.
Cocillana-Etyfin
1 ml innehåller flytande cocillanaextrakt 8,8 mg, senegaextrakt 7,8 mg, etylmorfinhydroklorid 2,5 mg, sackaros 680 mg, etanol (alkoholhalt 96%) 104 mg, renat vatten, vattenfri citronsyra, levomentol, ammoniak.
Jag hittar inga studier alls på effekter av cocillanaextrakt eller senegaextrakt. För etylmorfin saknas också välgjorda studier på effekt mot hosta. Det är däremot välbelagt och relevant att etylmorfin precis som andra morfinpreparat har en andningsdämpande effekt. Det sker regelbundet förgiftningar med hostmediciner innehållande etylmorfin hos barn, där barnen i de allvarligaste fallen får andningsstillestånd.
Mollipect
Innehåller bromhexin och efedrin. Bromhexin marknadsförs som slemlösande och efedrin som slemhinneavsvällande och luftrörsvidgande. Bromhexin har ingen säkerställd effekt hos barn, en liten studie visar effekt hos vuxna. Inga allvarliga biverkningar är kända.
Efedrin är ett potent läkemedel med bevisad effekt på astma hos barn över sju år, men det används inte längre mot astma då det finns modernare läkemedel med bättre biverkningsprofil. Det har ingen bevisad effekt på astma hos mindre barn eller hosta hos någon åldersgrupp. Efedrin har många biverkningar såsom oro, sömnlöshet och snabb hjärtrytm. Även allvarliga biverkningar som hallucinationer, kramper och hjärtrytmrubbningar förekommer.
Lepheton
Lepheton kombinerar etylmorfin och efedrin. Sammanfattningsvis ingen bevisad effekt mot hosta men två läkemedel med risk för allvarliga biverkningar hos barn, särskilt stor risk för detta vid överdosering.
Lepheton-Desentol
Innehåller etylmorfin, efedrin och difenhydramin. Difenhydramin är en antihistamin som saknar effekt mot hosta. Detta förskrivs enligt läkemedelsverket till barn mot krupp, men Läkemedelsverket avråder (klokt!) mot detta då det är ineffektivt och kanske skadligt.
Theracough
Innehåller guaifenesin. Det finns en mycket liten studie som möjligen visade viss effekt hos vuxna.
Noskapin (Nipaxon, Noskapin)
I FASS står ”Noskapin har centralt hostdämpande egenskaper, att jämföras med dem hos kodein”. Bra att veta är då att kodein inte har bättre effekt än placebo (kontrollsubstans som man inte tror ska hjälpa) mot hosta. De hostdämpande effekterna av noskapin är undersökta i en mycket liten (18 försökspersoner) studie och i den studien hade noskapin och placebo (här citronsyrelösning) lika stor effekt på hostan.
Kodein recip
Kodein ombildas till morfin i kroppen, och är liksom alla morfinpreparat vanebildande och förenat med betydande biverkningar. Missbruk förekommer. Kodein har i studier inte visat sig mer effektivt mot hosta än placebo. Risk för andningsstillestånd vid överdosering. Inte godkänt mot hosta hos barn (tack och lov!). Såvitt jag känner till används det inte heller till barn.
Jag kan inte påstå att jag blir särskilt sugen på att prova någon av de ovanstående medicinerna på mitt barn, utan jag blir snarare riktigt upprörd över att jag blir påtvingad dessa recept när jag söker hjälp från vården. Som barnakuten så insiktsfullt skriver i samma inlägg som ovan:
Den goda nyheten är att ni slipper besöka vårdcentralen eller akutmottagningen när barnen har hosta. I alla fall utom vid riktigt svåra hostattacker där barnet samtidigt har svårt att andas, eller tappar andan eller kräks i slutet av varje hostattack är en förälders kärleksfulla omvårdnad i hemmet det bästa! Med eller utan honung.
Slem slem slem
Slemlösande hostmedicin har ingen säkerställd effekt hos barn, det har vi konstaterat ovan. Just slemhosta är otroligt besvärligt, och vår dotter har ofta slemmiga hostattacker som slutar med att hon kräks. Vid kontakt med sjukvården och personer i min omgivning så har jag flera gånger fått höra att jag ska undvika att ge "slembildande" livsmedel (mjölk är högst på topplistan, saft ligger också högt) och istället ge "icke slembildande" livsmedel (ris och kokt fisk ligger högt på denna lista). Jag tänkte såklart att detta är ju i linje med mitt synsätt att undvika onödiga läkemedel, och det är ju toppen om man genom att ge rätt kost kan undvika det förargliga slemmet. Dock kände jag att jag ville ha mer vetenskap bakom detta och jag var väldigt nyfiken på hur slem från något vi äter kan hamna i luftrör och lungor!
Det skulle visa sig att det var ganska svårt att Googla på detta spännande ämne. Det finns tyvärr ingen lista på icke slembildande respektive slembildande livsmedel att ladda ner från till exempel Livsmedelsverket. Just mjölk, som ligger i topp bland de påstått slembildande livsmedlen, är omstritt i sin slembildande förmåga. Mjölkfrämjandet hävdar bestämt att det är en myt, men andra källor som Ayur veda-skrifter säger motsatsen. Jag känner spontant att det finns en viss anledning till att vara källkritisk inför båda lägrens ståndpunkt. Dock fanns det som tur var en fin studie som visade på att detta ändå verkar vara en osanning, studien visar att det saknas samband mellan intag av mjölk och slembildning hos vuxna med förkylningssymptom.
Mitt Googlande fortsatte, alltmer förvirrat måste jag medge. Jag försökte gräva djupare kring hur detta slem från vår matspjälkning skulle leta sig upp i våra lungor och övre luftvägar i allmänhet, istället för att försöka diskutera livsmedel i synnerhet. Jag kammade faktiskt noll här, måste jag erkänna. Jag är tacksam om någon annan kan bringa lite ljus i detta mörker såklart!
Min egen slutsats är dock att frånvaro av vetenskap i ämnet finns av två anledningar. Dels att det hela bara är struntprat från första början, att det slem som bildas i våra luftvägar vid förkylning bildas av helt andra orsaker än att det skulle komma från vår magsäck. Dels att forskning (tyvärr) drivs av andra incitament än det rena behovet av att få kunskap i alla ämnen, vilket gör att det förmodligen finns tusen och åter tusen studier på slemlösande läkemedel istället för kostrelaterade studier i ämnet. Trist, men förmodligen sant.
/M1
