torsdag 6 februari 2014

Sockerchock

När vi fick vårt första barn så var det självklart för oss att hålla henne borta från socker så länge som det bara var möjligt. Det finns ingenting som är essentiellt eller nyttigt med socker, det är väl ett faktum som de flesta är rörande överens om.

Det är ju faktiskt väldigt enkelt, innan ett barn smakat socker vet det inte vad det går miste om. Problemet var inte att M själv "krävde" socker, problemet var att förklara och stå emot alla vuxna i vår omgivning som liksom från den stund M började äta mat stod redo att äntligen få ge henne det vi så länge hållit från henne.

Varför finns denna stora glädje i att ge barn socker? Jag har reflekterat mycket kring detta för jag insåg att jag själv är slav under samma tänk! När vi ska vara barnvakt åt syskonbarn och kompisars barn så planeras väldigt ofta kvällen upp kring vad vi ska äta. Snacks och godis blir liksom en sjukt enkel väg till att göra barnen glada! Jag är så glad att jag börjat fundera kring detta och jag gör allt för att aktivt ändra mitt beteende för att inte bli sådär som jag själv inte vill att andra ska bli mot M.

Det man snabbt inser om man tänker ett steg till är att det är så kortsiktigt att ge barn socker för att försöka bli poppis hos dem. För man blir aldrig "nöjd" när man får socker. Det slutar allt som oftast med att man antingen bråkar om att man till slut säger stopp eller att barnet mår illa för att man inte sa stopp. Blir barnen inte hyperaktiva så blir de däckade. (Om ni läst att det är en myt att barn blir hyperaktiva av socker så ber jag er läsa vad Kostdoktorn skriver om det!) Jag tror att det är mycket bättre att verkligen engagera sig i barnen som man "vaktar" och ge dem 100% av sin tid istället för att hänga framför TV:n hela kvällen. För TV-häng är väldigt förknippat med att äta. Jag inser att jag låter oerhört präktig nu, men detta är ju såklart en vision och ett mål jag jobbar mot. TV-häng med grönsaksstavar och dipp samt hemmapoppade popcorn är också ett tips!

När barnen blir äldre så blir socker tyvärr en del av deras vardag som jag måste acceptera som en del av vårt sociala samhälle. Jag har inget intresse av att ställa mitt barn utanför alla sociala situationer som "kräver" att man konsumerar socker. Dock inser man snabbt att alla dessa situationer är så många att vi i vår vardag hemma verkligen får minimera sockret, det blir alldeles nog många tillfällen att fika ändå. Själv har jag alltid ett sockerfritt (och mjölfritt) alternativ när vi bjuder på fika, för alla som känner som jag såklart! Bär och vispgrädde är favoriten.

/M1

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar