Påverka hur ditt barn bemöts
Vår dotter har på sig bekväma funktionella kläder varje dag. Vi byter väldigt sällan kläder på henne under dagen om vi ska på kalas eller annan tillställning. Hon har på sig samma typ av kläder oavsett tillfälle. Färglada kläder i alla färger som är praktiska att leka i, oömma och mjuka med rymlig passform. Det finns såklart tillfällen då hon haft mindre praktiska kläder av mer festfin karaktär. Väldigt ofta på grund av att hon fått kläder i present och vi har såklart velat använda alla kläder vi fått.Varje gång hon har haft på sig klänning eller något annat uppenbart "fint" plagg så fokuserar såväl vuxna som barn på kläderna och hur M ser ut när vi kommer in i hallen. Komplimangerna haglar och alla liksom stannar upp för att beundra henne. Och visst är hon bedårande söt! Och visst är hon den finaste jag vet! MEN det är hon alla dagar, alla minuter och alla sekunder. Dock får hon bara höra det när kläderna medger och inbjuder till detta. Alla andra gånger ser hennes omgivning rakt igenom ytan på M, de ser bara henne och de bekräftar att det är så roligt att se just henne, att det är så kul att just hon har kommit! Jag är mycket mer förtjust i denna typ av bekräftelse, då jag inte tycker att barn ska behöva jaga bekräftelse utifrån deras utseende (eller något annat alls för den delen) utan att de ska bli bekräftade för precis den de är! För naturligtvis märker inte bara jag denna skillnad i bemötande, utan även M själv. Det är väl bara en tidsfråga innan hon hellre vill ha de kläder som leder till bekräftelse istället för andra kläder.
Bråk kring vilka kläder som barn ska ha på sig på morgonen är en av de strider som jag anser att man i allra största grad ska undvika. Min filosofi är helt enkelt att hon, när hon vill, får välja själv vad hon vill ha på sig. MEN, här kommer en viktig sak: hon kan ju bara välja från det urval som jag faktiskt ger henne. Därför kan jag skapa en illusion av att hon får välja kläder själv, slippa striden men ändå uppnå det jag vill. Jag får väl se hur länge hon är nöjd med detta, än så länge fungerar det fint men hon är bara snart 2 år nu..
Påverka hur du bemöter andra barn
Barn som vuxit upp idag är ju såklart en produkt av det samhälle som de lever i. Därför har de förväntningar på hur de ska bli bemötta utifrån vad de har på sig. Därför känner jag mig ibland väldigt låst när jag träffar kalasklädda barn i hallen och de liksom tar av sig ytterkläderna, tittar på mig och poserande väntar på min fullständiga beundran och mina stereotypa kommentarer. Jag har ju läst underbara Lady Dahmers råd om vad man ska säga istället för de vanliga gamla klyschorna, men erkänner villigt att det känns väldigt tamt och krystat att säga till min nioåriga brorsdotter att "Åh, jag ser att du har en katt på klänningen, vad heter den då?" eller kanske "De där glittriga strumpbyxorna ser varma ut, har du lekt mycket i dem?". Såklart är det enklare att jobba med detta med mindre barn som inte är lika låsta vid förväntningar. De kan istället avledas och uppskatta en fras som ovan, som syftar till att faktiskt visa ett genuint intresse för barnet istället för att bara slänga ur sig en tom komplimang.Så hur kan man påverka sig själv här? Ja, genom att öva såklart! Genom att diskutera ämnet med andra föräldrar i ens närhet så att man tillsammans försöker och hjälpa varandra i dessa kluriga situationer. Som M2 sa till mig häromdagen, "Säg till mig när jag råkar säga fel!". Hon syftade då på sina tankar kring ordet "duktig", läs gärna inlägget här. (Väldigt närliggande till denna diskussion, då även ordet duktig är en bekräftelse lika kortsiktig och lika kontraproduktiv som "åh vad fin".)
/M1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar